Jösses...

... vilka dagar!
Tisdagmorgon vaknade jag och såg verkligen fram emot 2 planeringsdagar på Wiks slott. Underbara Wiks slott, underbar miljö och god mat, 2 dagar med kollegorna där vi verkligen hinner prata och umgås!

Hoppade i bilen och iväg.. hmm.. bromsarna, just ja. Har varit dags att byta bromsarna på min bil i ja, typ flera, flera och flera veckor. Men det har inte blivit gjort. Nu tyckte ju min lilla bil att det inte var roligt längre. Den mer eller mindre skrek åt mig att "jag vill till verkstaden, jag tänker inte åka till Wik!" Ups! Vad gör jag nu då? Shit, jag vågade helt enkelt inte ta bilen ända ut till Wik. Ok, ringde pappa och fick låna hans bil. Great, men vad skulle jag göra med min bil? In till bilverkstaden (var ganska nervös under bilfärden då bilen protesterade ganska rejält). Satte på mitt bästa, sötaste, bedjande leende och javisst! Han tog in bilen! Skönt, nu var lilla bilen på verkstad. Tog pappas bil och styrde iväg mot Wik. Kollegorna skulle jag möta upp längst vägen.. hmm.. eller hur var det nu?! Ha haha, efter att jag trott att jag tappat bort dom stannade jag vid vägkanten och ringde. Svaret blev "vi svängde in mot Hammarskog" Mähhhh... varför gjorde ni det?! Öhhh, skulle vi inte det? Nej!! absolut inte.. Ok, efter lite tricks så kom vi iallafall fram till Wik. Där serverades det frukost och efter frukosten var det ju givetvis kaffe och ciggarett på slottstrappen. Det var då det hände..

Det som inte får hända! En kollega kom ut och gick ner för trappen. Väl nere trampade hon snett på kullerstenarna och ramlade. Ett vrål skar genom luften... Sen såg vi foten... hennes vänsterfot var vriden åt helt fel håll!! Herre jävlar! Hon har brutit foten. Ett tumult utspelades, som tur var så hade vi ju ett helt gäng med doktorer med oss. Ambulans tillkallades, kollegan pumpades full med morfin, fick en hästdos så hon slocknade ett litet tag så att ambulanskillarna kunde dra foten i rätt läge. Sen så bar det av mot akademiska. Lite spännande var det ju att få åka ambulans, många knappar har dom i förarhytten :) Trevliga ambulanskillar som tog väl hand om oss. Så tisdagen tillbringades på ortopeden. Men det gick som på räls! Allt klaffade, röntgen, tillbaka till akuten, upp på röntgen igen, tillbaka till akuten. Det var som vi hade befarat, benbrott som behövde operation.  Efter att kollegan fått plats på avdelning och hennes anhöriga var på väg blev jag hämtad av ytterligare kollega för att fortsätta kvällen ute på Wik. Kände mig ganska mosig och "slut" efter dagen så kvällen blev inte så festlig.. tidigt i säng.

Idag har vi fått lite mer information om psykiatrins hus som vi snart kommer flytta till. Kommer bli kanonbra! Härligt med ett helt nytt hus! Men det är mycket som måste klaffa och många saker som måste ordnas för en säker flytt. Men spännande är det :)

Efter avslut på Wik så var det dags att åka och hämta lilla bilen. Suck... en väldigt dyr historia men jag är fullt medveten om att jag får skylla mig själv. Bromsarna skulle ha bytts för lääängesen! Men nu fick jag bita i det sura äpplet och glatt betala... så den här månaden blir det inte så många "utsvävningar". Hade ju underlättat om jag fått tillbaka mina pengar som jag lånat ut men, men, de får jag nog bara släppa. Sätta dom på det sk "blåstkontot". Men det är som det är.

Sen blev det en tur upp till akademiska igen. Den här gången för att hälsa på mams. Känns jobbigt att se henne i sjukhussäng. Men ändå känns det bra också, nu får hon ordentlig hjälp och nu får det ta den tid det tar tills hon blir bra.

Blev idag varse om att fler än jag har samma uppfattning om vissa saker. Känns bra att veta att jag inte är ensam i vissa kapitel, det är nog inte jag som är helt dum i huvudet. Det lättar sinnesstämningen lite faktiskt :) När man minst anar det så ljusnar saker och ting...

Kvällen har tillbringats uppkrupen i soffan med lilltrollet, mys! Men nu är det dags att säga godnatt tror jag, har som sagt varit många omtumlande händelser både på gott och ont under dessa dagar.

Fridens!

Den här låten går väldigt ofta här hemma...