Men just nu känns det ganska ok, det gör ont men det är inte outhärdligt. Skönt. Håller tummarna för att det går över fort bara.
Pratade med syster yster vännen idag. Hon har det tufft. Känns så otroligt jobbigt med maktlösheten. Ni vet den man känner när någon i din närhet mår dåligt, man vill hjälpa till men kan inte göra något. Bara finnas där, alltid! Maktlösheten är för jävlig! Skulle så gärna vilja ta fram trollspöt och "swisch" så är allt ordnat, allt är bra och inga bekymmer.. men så lätt är det ju inte, tyvärr. Ska livet verkligen vara som en bergodalbana? Jämt? Nja, lite upp och ner ska det väl gå men inte hela tiden? inte undra på att man blir åksjuk! Just när man tror att "lugnet" lagt sig så stormar det till igen... gäller att vara beredd för det går fort emellanåt! Har faktiskt tänkt på det, vissa verkar leva ett lugnt och behagligt liv.. det mesta går som det ska och de lyckas bra i livet. Medans andra däremot får utstå helvete, på helvete och åter helvete! Var är rättvisan i det? Visst, det som inte dödar gör dig starkare. Men! Hur mycket ska vissa personer behöva ta? Kan väl vara lite mer spridning på det. Det sägs att man kommer ur sitt helvete starkare och att det alltid kommer något gott ur det.. nja, vet inte riktigt om jag tror på det men jag hoppas verkligen det.
Jag vet var jag har mina vänner och mina vänner betyder oerhört mycket för mig. Vet vilka som står vid min sida när det stormar som mest och dom vet att jag står beredd bredvid dom när stormen river i deras liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar