Jädrans...

...vad det ska regna hela tiden! Det är ju nästan eller ja, jo, jag längtar efter snön! För min del får det gärna komma 1 meter snö nu och sen kan det hålla sig runt -10 grader. Sen i slutet av februari så kan det få bli vår... härlig känsla! Skulle ju verkligen behöva lite solsken, hmm, en utlandsresa kanske?! :)

Kom på nu att det är ju oktober, Rimbo marknad. Jädrans, det hade jag totalt glömt bort. Brukar alltid åka på den marknaden men inte i år.. det glömdes totalt bort! Nåväl, det kommer ju en ny nästa år.

Jag tror att det är dags att städa upp lite. Ja, faktiskt städa upp lite här och där. Har saker och ting som finns lite här och där och när jag ser dom påminns jag om saker som jag definitivt inte behöver bli påmind om just nu. Så.. lika bra att städa undan, inte slänga, absolut inte! Här slängs ingenting.. men det kan få förvaras undanstoppat ett tag så kan det plockas fram igen när man orkar och vill minnas. Så det blir ett litet projekt att ta tag i.

Blev uppringd idag av vännen med stort V. Härliga underbara vännen! Det var längesen jag skrattade så mycket. Han är nog den som känner mig bäst, innerst inne. Han vet alla mina "mörka hemligheter" och han ser mig för den jag faktiskt är, även under fasaden. För det är nog så... min fasad har börjat stegra upp sig igen. Suck! Var verkligen så glad att jag inte längre var den iskalla bitchen, att jag öppnat mitt hjärta igen... men nu känner jag sakta men säkert att fasaden börjar resa sig igen. Det är på något sätt lättare att ha den, då känns det som att allting rinner av och jag släpper inte in någon rakt in i hjärtat. Nåväl, jag och vännen pratade länge, han har förstått att allting inte är helt ok. Men efter många positiva ord, lite pepptalk och gulliga ord från honom så mår jag mycket bättre!!

Nu när jag ändå är inne på vänner så har jag ju faktiskt en vän till som betyder oerhört mycket (alla mina vänner betyder mycket i och för sig). Den vännen som jag har haft på betryggande avstånd men som ändå funnits där.. Är så glad att jag fått en annan "syn" nu och verkligen kan känna vänskap mot den underbara människa hon är.

I morgon är det ledig dag! Jag och dottern ska in och göra staden osäker eller iallafall akademiska sjukhuset :) Sen blir det en tur till mams och en tur till kyrkan. I morgon är det ju 5 oktober, P´s begravningsdag. Usch, ingen härlig dag att minnas. Men vi har gjort det till en liten tradition att åka till kyrkans minneslund den 5 oktober och varje år vi är där så känns det som att lillebror är där med oss. En märklig känsla men jag tror faktiskt att vi möts där varje år. Det är något som jag aldrig kommer sluta med, det är något som känns rätt att göra och det känns som att vi "ses" om det så bara är för en kort stund.

Hur helgen kommer se ut, tja, det vet man ju inte förrän efteråt! ;) Men jag har en känsla att den kommer bli toppen! Har ju ett trevligt "möte" att se fram emot... :)

Fridens!